ennygodfrukt.blogg.se

Tjabba tjena hallå!

Idag sitter jag, en hel vecka sedan jag skrev sist, hemma med musik på alldeles för hög volym. Tänkte i alla fall berätta lite mer ingående om mitt visum besök förra veckan. Om det nu skulle finnas intressant, vi får väl se!

 

När jag matchat med min familj fick jag bara någon vecka efter ett extremt stort och tjockt kuvert hemskickat med en massa papper. Det var galet mycket faktiskt men STS hade förklarat allting väldigt bra så det gick rätt bra att orientera sig igenom allting. Det var visumhandlingar mer eller midndre alltihop. Jag ägnade en hel förmiddag att bara sitta och läsa igenom alltihop så att man har koll på läget.

 

Någon dag senare bestämde jag mig för att söka efter mitt visum, det är lika bra att söka så snabbt som möjligt så är det gjort och så får man tid på sig istället för att stressa i slutet. Jag bad faktiskt min amerikanska kusin komma och vara med när jag gjorde det för att inte missa något viktigt. Jag kan bli väldigt stressad av dessa saker, jag är så rädd att göra fel och ställa till det. (Jag gjorde ju det, det första jag gjorde när jag skulle skriva på mitt au pair kontrakt. GRYMT JOBBAT LIKSOM!). Vi gick i alla fall igenom alla 500 000 sidor du ska fylla i. Det är adresser hit och adresser dit. Släkt- och familjeinformation. Hur många gånger har jag varit i USA och när? Ja, väldigt mycket helt enkelt! De sista 20 sidorna var ja och nej frågor och gav oss ett gott skratt. Efter cirka 1,5 h var vi klara och jag hade bokat en intervjutid hos amerikanska ambassaden i slutet av oktober woop!

 

Så förra veckan åkte jag till Stockholm för sista delen av visumansökan. Jag hade fått lite panik två dagar innan då jag insåg att jag inte hade ett extra, visum anpassat foto. Snabbt som fan ringde jag runt och kollade vilka som kunde göra det. Slutade upp hos en fotograf som kunde sin sak men blyg med pengar var han inte direkt. 400kr fattigare gick jag därifrån med ett extremt allvarligt men giligt visumfoto!

 

Så kom dagen D och jag var väldigt nervös då jag inte visste vad som väntade. En del au pair bloggar som jag läst har de gått tillsammans flera stycken, hur vet de vilka som ska gå just din dag? Ingen aning, jag gick dit själv i alla fall. Dagen innan hade jag nog dubbelkollat så att jag hade alla papper 10 gånger, fjantis. Jag såg framför mig ett litet rum med en FBI agent och två biffiga säkerhetsvakter som skulle förhöra mig med lögndetektorer hahaha. Jag kom dit i alla fall lite för tidigt och traskade runt lite i området först och begrundade allt. Det var en väldigt fin dag och tur var ju det. Lite innan 10 traskade jag in och fick gå in i ett litet hus för säkerhetskontroll innan jag väl fick komma in på själva innergården. Traskade vidare in till ett super litet väntrum! Jag var besviken, var var den enorma salen med marmorgolv och 100 säkerhetsvakter? Jag fick ta en nummerlapp och vänta på min tur till receptionen men det tog knappt 2 min. Lämnade in alla mina papper och fick sedan sitta och vänta medan jag tittade lite halvt på BBC eller CNN och studerade allt runt omkring. Efter kanske en knappt 20 min var det min tur att ta fingeravtryck. Det gick snabbt och personen i båset var både Stockholmare och trevlig! Sedan fick jag vänta i kanske 15-20 minuter till innan jag blev uppkallad till den s k intervjun. Mina farhågor blev utstoppade direkt då det var en super trevlig man bakom ett glasfönster som frågade lite snabbt "Hur många barn ska du ta hand om?", "Du ska bo på Long Island va?" och "Hur gamla är barnen?". Han skämtade till och med med mig! Sen säger han "Okay, so now you're done!" "Done? With everything? I can go home?" "Yes!". Lite snopen att ingenting var som jag förväntade traskade jag därifrån. Men det allting gick jättesmidigt och de var så trevliga att jag idag småflinar åt alla tankar jag byggt upp om mitt besök. Knäppis! 

 

Redan i tisdags (SNABB SERVICE!?) kunde jag hämta mitt visum på posten och såklart var inte mitt 400krs foto det de taget wihoo. Men lika bra att vara säker right? 

 

Nu är det bara 39 dagar kvar och jag börjar tagga ner så smått nu! Det är fortfarande galet att tänka att jag om lite mer än en månad kommer befinna mig i New York!!! Jag längtar så mycket att börja ett nytt liv och träffa min familj!